Under hela tiden jag pluggat, alltså 3 och ett halvt år har det bara hänt massa skit hela tiden och jag har velat ge upp hela tiden och bara skita i allt för jag har inte orkat. Har hamnat efter hela tiden och inte hunnit med, fått världens sämsta handledare (som inte godkände mej pga att hon själv va värdelös) som gjorde så ingen annan i hela Filipstad kunde tänka sej att vara handledare terminen efter. Men som tur va så va det en som sa att hon skulle prova och på den platsen blev jag kvar för hon fattade inte varför jag inte blivit godkänd. Men iaf så hände det ju massa jobbiga värdelösa skitsaker hela tiden och jag trodde aldrig det skulle ta slut. Och nu bytte min handledare jobb så jag skulle få en ny för hon kunde inte ha elever där. Men för första gången sen jag började plugga känns saker bra! Igår fick jag ett sms och min handledare frågade om jag ville vara på den nya förskolan iaf och i morse blev det klart! Och det känns så himla bra för hon är verkligen en jättebra pedagog och handledare. Dessutom ligger den här förskolan på väg till theos dagmamma och jag slipper ta bussen som kostar massa pengar och jag sparar tid. Slipper stå och vänta i iskalla busskurer också. Så det känns bara så lättat, som att en stor del löst sej. Dessutom händer en annan rolig grej sen, men den är lite hemlig än så länge. :p men jag är lite överlycklig över det också. Och så är jag ju kär fast det vet väl alla redan. :p lite överlycklig över det också. Haha. Så det känns som att livet börjar rätta till sej lite och inte bara dippa ner hela tiden som dom senaste åren. Äntligen går nått upp!

Åh. Jag har 50 miljarder jävla grejer att göra. Panik och kaos. Fattar ute hur jag ska hinna med. Det blir bara kaos av allt och jag är helt sönderstressad och vill spy. Blä på allt. Alla känslor kommer ikapp och medan vissa grejer känns bajs och som att jag borde gräva ner mej känns vissa grejer helt underbara. Så samtidigt som jag vill gräva ner mej själv och inte komma upp på länge förrän allt är över och försent så är jag typ överkär, mer än man kan bli alltså. Fattar inte. Kaos i min hjärna och det känns som jag måste göra allt på en gång. Så går det inte så blir jag ännu mer stressad. Åh!!!!!!!!!!!!!!!

Bara fem dagar kvar tills jag får vara med min fina älskling igen. Längtar hur mycket som helst. Är ju en hel vecka sen vi sågs. En evighet alltså.

Idag har Theo varit helt speedad och skitjobbig. Har försökt plugga men han har tjatat sönder mej. Så vi åkte till Cissie och fikade istället. :p har fått lite gjort nu på kvällen iaf. I morron blir det verkligen en hel dags plugg. Tentadags på onsdag. Usch.

Har haft ont av mina visdomständer i typ en månad nu, lite mer kanske. Men det brukar ju gå över så har inte gjort nått. Men nu måste jag dra ut dom. :( och självklart har jag fyra stycken. Åh!

Kan inte sova... Saknar. Och så vaknade Theo också.

Skittentan är inlämnad och klar... Jag fick lämna in den fast den va sen! :o kommer få komplettera men den är inlämnad iaf. nu har jag bara två uppgifter och en tenta kvar sen är mattekursen över och om jag blir godkänd tänker jag aldrig mer öppna en mattebok. Blä! Så den jag gifter mej med ska alltså få hjälpa Theo med matteläxan. Bra bra.

Jag är så arg, arg på livet. För jag är inte lika positiv som andra som alltid ser det "bra" ur allt dåligt. Det måste inte finnas nått bra med allt! Då kan det lika gärna finnas nått dåligt med allt också. Och då får man höra "man väljer hur man vill se på saker blablabla". Öh jaha? Oftast så har man med sej gener och ett socialt arv också. Och ja, jag vet att jag tar åt mej för mycket av minsta lilla också, det är väl så min hjärna är byggd. Och nu vet jag att en person sitter och säger åt mej i tankarna att jag själv har sagt att man kan välja hur man vill ha sitt liv. Ja jag vill väl ha det skit då, tydligen. Bra för mej, trevligt för mej. Men just nu när det är skit, vad ska jag göra då? (Nej allt är inte skit) Jag BEHÖVER nån som säger åt mej att skärpa mej ibland och nån som säger åt mej att sluta. Det behöver nog alla ibland, jag råkar kanske bara behöva det lite mer.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag får panik. Sitter med den där jävla tentan och orden vill inte flytta sej från böckerna till datorn. Det går inte, det händer inget. En fjuttig liten sida har jag fått ihop, det fattas 4-5-6 sidor... Jag kan inte tänka, eller jo, men på fel saker. Och så får jag panik och ont i magen och ont i huvvet. Kan inte sova. Är så trött så det känns som att ögonen rullar runt ett varv varje gång jag blinkar. Jag får panik! På riktigt. Har flera rester att göra som säkert inte tar så lång tid, men jag vågar inte prova, dom bara ligger och växer i magen eller nått. Har 37.5 jävla skitpoäng som inte kommer in i ladok, som inte kommer till CSN som inte omvandlas till pengar på mitt konto. Vem ska man kunna ringa? Jo man ska ringa sin mamma men det kan inte jag för hon ligger som lite aska i en urna nånstans, vart nu urnorna ligger och väntar under vintern. Även om det inte alls va bra och hur det än va så ska man väl ändå kunna ringa dit om man vill. Men ingen vet ju eftersom "hemligheter inom familjen får man aldrig berätta för nån". Dessutom sitter jag med räkningar på 25000 för en begravning som jag inte kan betala. Pengar som ska till en skitbegravningsbyrå som inte hjälper till ett skit. Bajs på er med, ni suger!

Och nu sitter jag här med tentan som vägrar bli skriven. Som redan är två dagar sen och jag vågar inte ens mejla min seminarieledare för jag är för rädd att hon ska säga att jag måste gå om kursen. Vågar inte ens kolla om hon mejlat mej. Vågar ingenting. Fegis. Fegisen känner sej som en fjortonåring som vill ha uppmärksamhet. Men nej, jag fattar bara inte hur man lösenordsskyddar vissa inlägg. Trevligt va? Skit i att läsa istället. Och ring inte för jag orkar ändå inte svara.

Skriver litteraturtenta i matte, har ju gjort roligare saker...

Tänkte bara att hela världen behövde veta att jag är kär. I världens bästa kille som är underbarast i världen.

Nån som kommer ihåg den där texten från när man va liten som gick typ "be with a guy who call you beautiful instead of hot, som håller din hand och säger älskling bla bla." nånting. eller nått sånt. Vet ni vad!? Jag hittade honom så haha!

Jag har världens finaste, han är helt seriöst den finaste jag träffat. På insidan (fast jag tycker ju att han är finast på utsidan också ;) men iaf, han säger alltid att jag är vacker och söt och underbar och massa massa annat gull. Han är min drömprins. När jag är med honom känns allting bra, som att det löser sej, vad det än är. Det räcker att han nuddar mej så blixtrar det i hela kroppen. När han kramar mej pirrar det i magen och när han pussar mej skakar hela jorden. Jag har hittat den finaste av dom finaste, den bästa av dom bästa och jag ska göra mitt allra bästa för att han ska fortsätta älska mej.

Älskling, jag älskar dej massa jättemycket <3

Jag hatar att vara tjej en gång i månaden. Jag vill spy på allt. Jag är trött, har ont, stressad, blä på allt. Jag är värre än Theo. Jag saknar mina fina killar, den ena är ju bara vid dagmamman men jag saknar honom ändå. Vill ha honom hemma men när han är hemma vill jag att han ska till ingbritt, haha. Idag SKA jag skriva en tenta. Yey. Och eftersom jag är ute i sista sekunden så måste jag åka till Falun istället för att skriva den på distans, så jävla roligt. Jag dör lite nu...