Idag har vi haft ett storbråk om mat. Ungen har knappt ätit en enda tugga hemma på tre år och jag blir knäpp snart. Det är ju tur att han äter hos sin dagmamma annars skulle han väl försvinna. Men iaf så sa han att han inte tyckte om den där soppan, innan han ens hade smakat. Jag sa åt honom att smaka och så va allt igång. Han ville inte ha, skulle gå från bordet som vanligt och blablabla. Oftast så skiter jag i honom för jag orkar inte bråka, men nu har det gått tre år liksom och han äter inte mer för det! Så jag blev arg och sa att han får sitta tills han har ätit upp annars får han lägga sej. Han krånglade och jag bar in honom i sängen och han skrek och vrålade och tårarna sprutade. Han sa att han skulle äta upp, jag sa nej, för han åt inte, men till slut så fick han gå upp och äta men han åt inte, krånglade bara så jag bar in honom i sängen igen och så började allt om med skrik och vrål och blabla. Sen gick han upp och åt några tuggor och ville gå till Miranda och leka, jag sa att det va försent, för han har krånglat en hel timma. Då började han skrika och gråta igen!!! Sen valde han själv att sova. Seriöst så blir jag knäpp snart. Han äter aldrig!