Under hela tiden jag pluggat, alltså 3 och ett halvt år har det bara hänt massa skit hela tiden och jag har velat ge upp hela tiden och bara skita i allt för jag har inte orkat. Har hamnat efter hela tiden och inte hunnit med, fått världens sämsta handledare (som inte godkände mej pga att hon själv va värdelös) som gjorde så ingen annan i hela Filipstad kunde tänka sej att vara handledare terminen efter. Men som tur va så va det en som sa att hon skulle prova och på den platsen blev jag kvar för hon fattade inte varför jag inte blivit godkänd. Men iaf så hände det ju massa jobbiga värdelösa skitsaker hela tiden och jag trodde aldrig det skulle ta slut. Och nu bytte min handledare jobb så jag skulle få en ny för hon kunde inte ha elever där. Men för första gången sen jag började plugga känns saker bra! Igår fick jag ett sms och min handledare frågade om jag ville vara på den nya förskolan iaf och i morse blev det klart! Och det känns så himla bra för hon är verkligen en jättebra pedagog och handledare. Dessutom ligger den här förskolan på väg till theos dagmamma och jag slipper ta bussen som kostar massa pengar och jag sparar tid. Slipper stå och vänta i iskalla busskurer också. Så det känns bara så lättat, som att en stor del löst sej. Dessutom händer en annan rolig grej sen, men den är lite hemlig än så länge. :p men jag är lite överlycklig över det också. Och så är jag ju kär fast det vet väl alla redan. :p lite överlycklig över det också. Haha. Så det känns som att livet börjar rätta till sej lite och inte bara dippa ner hela tiden som dom senaste åren. Äntligen går nått upp!