Det har varit lite dött här. Tror att livet har gjort sej lite påmint. Eller tvärtom. Visst är det sjukt att man fortfarande får ups and downs. Ibland är det faktiskt riktigt jobbigt, när man inte vet varför egentligen. När man inser saker, saker som man inte kan ändra på. Men vissa saker går ju faktiskt att ändra på, och jag tror att jag ska ändra på en av dom sakerna snart. Vi var ju i Borås i 1½ vecka och jag kom på att jag nog vill flytta tillbaka. Kanske därför jag inte ville åka dit? För att jag skulle komma på att det var dit jag ville. För att jag inte kunde flytta. Men vissa personer visar sig vara såna som man inte står ut med längre. Man orkar inte bara. Så jag tror att vi flyttar. Just nu är planerna inne på 1 december, men vi får se hur det blir med skolan och allting. Kanske blir tidigare än så. Enda anledningen till att jag tvekar är för att Theo trivs så himla bra hos sin dagmamma. Och egentligen borde det väl inte spela så stor roll, han kommer nog få det nästan lika bra hos en ny. Det är nog bara jag som inte vill att saker ska ändras, som tror att om jag önskar att tiden spolas tillbaka så gör den det, bara jag önskar tillräckligt mycket. Hon är inte bara betydelsefull för Theo utan för mej också. Eftersom jag VET att han har det jättebra där. Så då känner jag mej också trygg. Och jag vet att hon ställer upp även "utanför" Theos timmar, om det behövs så kan jag hämta senare/lämna tidigare, bara att smsa. Och om vi flyttar så finns det inte kvar. Ja, livet var det ja. Det blev inte som det skulle. Hur nöjer man sej med det man fick?