Vart tar tiden vägen? Känner mej jättegammal, men bara ibland. Jag tror ju att jag fortfarande är 18, sen kommer jag på att jag är gammal! Så läser man om folk som går på gymnasiet och tänker att jag tog ju nyss studenten, men det är ju inte sant. Jag har hunnit vara mammaledig och pluggat två år på högskolan. Fast det har jag inte märkt? Känns som jag började första terminen för några månader sen. Känns som Theo är en liten plutt, men han blir ju fyra år snart! Fyra!!! Han tar ju snart studenten, iaf om tiden ska fortsätta såhär snabbt. Men jag sitter fast ändå, är nog därför jag fortfarande känner mej som 18. Jag var 18, tog studenten med en stor mage, okej, inte så stor, men den syntes, nej jag var ju till och med 19 kom jag på nu. Sen dess har jag varit fast här helt själv. Tiden står stilla i min lilla värld som inte ändrar på sej. Ingenting händer och det är väl mitt eget fel egentligen. Nån gång i månaden kommer en person och hämtar Theo och då kan jag göra nått annat än att sitta fast här. Ja jag vet att jag kan ta med honom och göra saker och det gör jag men man behöver ju vara bara sej själv ibland och inte bara mamma. Nu sitter jag här i min verklighet som stannade för flera år sen.